Hemligheten

The Secret

A family drama where fact and fiction merge: A warm night in August 1970 the Swedish actor Carl-Ivar Nilsson accidentally hit his knee with an axe. He was supposed to chop fire-wood on stage in a play by Brecht.

Dokumentärklassiker om att växa upp med en homosexuell far på 70- och 80-talet, ett familjedrama i Göteborgs teater- och TV-värld. Repriserad av SVT 24 gånger. Official selection Stockholms Filmfestival, DOCSDF Mexico, EDOC Ecuador. Samprod Film i Väst och SVT


DOKUMENTÄRKLASSIKER

The Secret

A family drama where fact and fiction merge

On a warm summer night 1970 the Swedish actor Carl-Ivar Nilsson cut his knee with an axe on stage. The accident happened when he was chopping fire-wood in a play by Brecht. At first the audience thought it was part of the drama. But then, shocked, they witnessed the bleeding actor being carried off to an ambulance, to be taken to hospital. At the same hospital, the same night, his son was born.

The Secret is a self-revealing documentary in a twilight zone between fiction and reality narrated by the actors son.

About a son with a complicated relation to his father. An actor with a complicated relation to himself. And a family torn to pieces.

The film is an autobiographical testimony of how the actor ́s secret was discovered and about how it was to grow up with a homosexual father in the radical 1970 ́s and during the 1980 ́s AIDS hysteria.

Throughout the film archival clips from tv, film and drama are taken from their original context, to tell a completely different story. Actors step in and out of their roles. We see them grow old as we follow what’s happening behind the curtains.

Interviews with some great swedish actors represent the most conventional part of The Secret; a film anything but conventional in either cinematic style or subject.

This unique documentary has been unanimously acclaimed by the audience and by all major swedish newspapers;

“A mighty film that made me cry…” (tv- critic Karin Magnusson, Aftonbladet)

“one of the best biographical documentaries I have seen…” ( film-critic Jan-Olov Andersson Aftonbladet)

“a very gentle and delicate depiction” (tv- and film-critic Johan Croneman, DN)
” Don ́t miss this
masterpiece…” (Smålands-Posten)

 

 

The trailer

The Secret is a self-revealing documentary in the twilight zone between dream and reality narrated by Carl-Ivar’s son Pontus. About a son with a complicated relation to his father. An actor with a complicated relation to himself. A family torn to pieces. The journey starts in the fifties in the dawn of the Swedish welfare state, and takes us on a winding waltz through decades of theatre and television, ending up in present time with settlement and reconciliation.

EXTRAMATERIAL HEMLIGHETEN

I huvudet på Ingvar Hirdwall

BENGT BRATT

Den siste arbetarförfattaren

ROLAND JANSSON

Rolands demoner

Recension i AFTONBLADET Jan-Olov Andersson

TV krönika Aftonbladet om Hemligheten

DN KULTUR om Hemligheten

GP om Hemligheten

REAKTIONER PÅ HEMLIGHETEN:

Hej. Har nyss sett din film om din pappa, din uppväxt, var gripande och jättefin. Hem till byn såg jag inte förrän reprisen sändes, och tyckte din pappa var så charmig*l* det var något hos honom, som trots att han var “out of reach” , för “gammal” för mig, så fastnade han ändå*l* Tyckte han var jättecharmig, och de två, ett par som när man väl började kika på det, så var det svårt att inte kika vidare, ville veta hur det skulle gå, och hoppades på dem.

Kommer ihåg att jag blev så ledsen när jag läste att han gått bort, var ju alldeles för tidigt.

Var så fint tycker jag, din dröm om och med din pappa, samtalet, på slutet, och din film om din uppväxt, andras berättelse, och den stora hemligheten som han fick bära också. Så himla fint gjort av dig. Ögonen fylldes med tårar och jag fick en stor klump i magen, när du och din son på slutet tömde ut lite av din pappas aska, vackert.

Livet är förunderligt. Förlorade min pappa i somras, och allt det där som du säger att man vill fråga, berätta känna som det alltid finns sådana frågor kvar, oro. Jag fick ha min pappa här, både som pappa och i ålder rätt länge, man han kunde fått finnas här längre, om han löst sina knutar han bar på, vi försökte hjälpa honom,men han var kvar i något annat, sen förr.

Tack för en fin film och jag tror din pappa är väldigt glad i sin himmel och stolt över dig.

kram från mig

——————–

Asunto: Vilken film!

Vilken makalöst bra film du gjort! Jag kunde tyvärr inte komma till bio-visningen utan såg den på svt, men blev i vilket fall som helst mycket berörd. Fantastisk! Vilket häftigt klipparbete!

Kram Rebecka

———–

Hemligheten‏

Hejsan,

Jag såg er film Hemligheten på TV och jag vill bara berömma er för

ett mycket fängslande och varmt porträtt av en pappa från en son. En

mycket bra balanserad historia där utlämnande uppgifter berättades

utan att det en enda gång kändes varken sliskigt, överdrivet eller

tillrättalagt. Mycket snyggt gjort!

Är själv stillbildsfotograf och gillade bildspråket också.

Ville vara berömma er för ert arbete och tacka för upplevelsen.

mvh//Stefan

———–

Asunto: Hemligheten!

Vill bara tacka Dig för den fina filmen – en verklig hyllning. Jag jobbade på Stadsteatern när han var på Folkan och teatergöteborg var en enhet på något sätt. Jag kände honom flyktigt genom Lasse Berenett (vi var ihop i 10 år). Carl-Ivar kallade irriterat mig vid något tillfälle för “en riktig kvinnochauvenist” – jag begrep aldrig riktigt det där. Lasse sa att det var väl en komplimang men jag visste att det inte var så. Jag har funderat då och då på detta sedan 70-talet och nu faller bitarna på plats. Nåväl – tack igen en riktigt fin film på alla sätt.

Lev väl!

———–

Asunto: Hemligheten

Hej Pontus!

Tack för en väldigt fin film. Inte bara för att du skildrade det som också var min barn- och ungdom, det var fantastiskt att se, utan för att den var så välgjord och sentimental i ordets allra bästa bemärkelse. Alla mina kollegor på Folkteatern i Göteborg har förstås sett den, och alla är berörda och imponerade. Tack igen!

Allt gott!

Niklas Hj

——————–

Asunto: Tack!

Det var ett nöje att se en så modig, gripande och snygg dokumentär på svt en annars ganska grå dag som denna.

Det tackar jag för,

Hanna.

Asunto: Hemligheten

“Tack Pontus för din fantastiska film Hemligheten. Rörande och äkta, intressant och välgjord. Många är vi nog som känner igen oss i den situation du haft, på ett eller annat vis. Tack igen och lycka till med allt!”

———————-

Asunto: Hemligheten

“Hej ! Vilken vacker och oskakande berättelse om din far. Jag har följt serien Hem till by sedan 1971 jag var då 13 år, man identifiera sig med personerna efter deras ålder. Hoppas du gör mera film, den var bra gjord på alla vis, man fick en så bra inlevelse och den berörde. Ska se reprisen idag.Ha allt gott . Barbro”

—————–

(sin asunto)

Hej!!

Såg Hemligheten i Söndags. Ville bara säga att den var så bra och man blev riktigt rörd till tårar av den också.

——————–

———————-

Maria te ha enviado un mensaje.

——————–

Asunto: Tack

Hej Pontus!

Ibland ser jag en dokumentär frukost, om jag hinner.

Har just sett din film och är omtumlad och rörd, av det skildrade och av att du fått samman detta verk. Till och med stolt på något sätt.

… och alla parallella händelser, på något sätt en skärva av det egna.

Ses!

Allt gott,

kram, M

———-

“Omtumlande och starkt. Du är grym Pontus!”

——————-

——————–

Asunto: Hemligheten

Hej Pontus!

Du känner mig inte, men jag hör av mig ändå ;) Jag (liksom många andra) såg din “Hemligheten”, och blev helt tagen av den. Den är så fint berättad och lyckas med att få något så personligt till något som vi alla kan känna igen oss i. Det är rikigt bra gjort.

Sen undrar jag om det är meningen att det ska finnas en dubbelhet i just titeln Hemligheten; refererar det bara till din pappa eller även till det faktum att, som du säger i slutet av filmen; att du inte skäms längre? Intressant att fundera kring.

Ha det bäst! :)

Varma hälsningar, Sara

——————–

Asunto: Hemligheten

“Vill tacka för en intressant tv-stund. Jag har aldrig tittat på hem till byn men jag kände igen utseendet på din pappa. Så något har jag tydligen sett som han var med i.

Filmen var jättebra, satt och zappade men kunde inte sluta titta. Lycka till med fler bra produktioner. Hälsningar från Louise i Stockholm.”

————–

Asunto: Tja

Såg just filmen om din Pappa på SVT, Kanon. fyfan va bra, starkt jobbat och imponerande produktion. Min farsa krökade också ihjäl sig men inte pga av ett hemligt liv, mer orsakat av obegränsad tillgång till Whiskey under sina år som FN soldat.

Tack igen.

Peter

——————–

——

Asunto: Bara Hyllningar=)

Hej!

Vet inte om du minns mej men vi gick på Johanneberg- & Buråsskolan ihop.

Vilken kanon film du gjort, väldigt starkt av dej att kunna berätta så inlevande.

Blev väldigt berörd just över hur “rädd” du va över att kompisarna skulle få veta. Gick själv omkring å bar på liknande grejer då min pappa var alkoholist å de va ju ingenting jag ville prata om,

å jag dolde de så bra så på senare år när jag berättat så finns de ingen som ens kunde ana att de va så.

Som jag fattade de så bor du nu i Spanien med familj, gissar att de va din son som va med i filmen.

Var i Spanien bor du? Familjen har ett hus i Torrevieja så där tillbringas en del tid.

Stort Tack för att du delat med dej av detta till alla<3

KramKram

————

———

Asunto: hej pontus

Tack för en jättefin film om din pappa Carl-Ivar.

Vill berättat för dig att jag i början av 80talet, som ung tjej i tjugofemårsåldern mötte din pappa ute i krogsvängen. Jag blev så fachinerad av honom och vi hade många fina djupa samtal om livet.

För mig var Carl- Ivar som en smärtpelare, där jag kunde känna igen mig i det som gjorde ont, det som fanns både som en sorg men också som en botten i mig, någonting som jag kanske delade med honom. Detta gjorde att jag inte kände mig ensam. Det fanns Någon som såg mig. I allafall trodde jag det. Jag blev så kreativ och skrev min enda pjäs i livet. Den handlade om Carl- Ivar, skriven på vers av en ung rock o poptjej med skådespelardrömmar men som sedemera blev präst i Svenska kyrkan. Denna pjäs, för övrigt mkt kort gav jag till Carl- Ivar. En kväll på krogen fick jag den tillbaka i en plastkasse med orden

-Du älskar mig!

sedan sa han att jag va en mycket duktig författare men hade skrivit en urkass pjäs.. inte helt glad alltså men ändå dom där orden… du älskar mig… kanske sa nåt om att han kände igen sig i texten i detta försök till manus. Jag hade ingen aning om allting som berättades i din film.

Så fint skildrat. Jag hoppas att du har ett bra liv. Tack än en gång för att jag fick se filmen och för att jag fick vara med i ditt liv utan att veta om det. Det liv som innebar mötet med din pappa. En för mig mycket snäll och öm och tänkande djup människa och skådespelare. Många hälsningar Marie Skoog

——————–

———-

Asunto: Hemligheten

Hej!

Jag jobbade när din film gick på TV, men sen har två kompisar pratat så fint om den, så nyss gick jag in på svt play och tittade på den.

Vilken fantastiskt fin kärleksförklaring till din pappa Carl-Ivar! Vilken fin ton du hittade! Jag kände att jag ville visa min uppskattning.

Buenas tardes. / Lasse

——————–

Asunto: “Hemligheten”

Hej Pontus!

Tack för den underbara skildringen av din far! För mig är han skådespelaren Carl-Ivar Nilsson som trots många roller aldrig gjort mig besviken. Han kunde trollbinda genom sitt sparsamma agerande. I stället använde han ögonen. Den blicken kunde ge bråddjup åt den enklaste replik. Tillsammans med sina vackra drag och sin själfulla utstrålning fick många av hans gestaltningar inslag av magi.

Privat visste jag ingenting om Carl-Ivar Nilsson. Han framstod som en vek och sårbar person. Och kanske påverkade det mig och mina fördomar. Jag trodde alltid att han levde tillsammans med en snygg kille med konstnärlig bakgrund.

Så kommer din finstämda berättelse! Plötsligt finns en son med i sammanhanget. En liten Pontus som växte upp och blev en duktig filmare. Du har gjort ett otroligt arbete för att skingra dimmorna kring en älskad skådespelare som också var din far.

Stort tack till dig och hela din familj!

————

————-

Hemligheten‏

Hej Pontus

och grattis till en fantastisk film! Naken, utlämnande – men finstämd och

full av kärlek. Imponerande!

Kramar från

Ulla

————————

Tack för en fantastisk film‏

Hej!

 

Jag måste bara få skriva och tacka för en helt underbar film.

 

För en som växt upp med Hem till byn var det en både rolig och samtidigt sorglig tillbakablick på den tid som var.  För en vanlig TV-tittare är det ju Willy Strid som är bilden man har av din pappa, men nu med din bild, som du kompletterat med allt runt omkring hans liv, fick man ju även se en del av historien som fanns bakom TV-filmen. Även om man inte märker när förändringar sker så märker man ju tydligt hur världen faktiskt har förändrats under dessa år.

 

Än en gång STORT TACK för att du delade med dig av din historia.

 

Vänliga hälsningar

Ingrid

Född 1959

—————–

“gillade den!”

————-

(sin asunto)

Tack för fina, fina filmen!

Kram, Cecilia

——————–

Re: hemligheten

Tack så mycket för ditt svar :-) och, You´re very welcome!

(Jag tenderar till att skriva rätt upp och ned som jag känner, och jag vet inte om det är bra eller dåligt alla gånger, men den film berörde, var fin och gripande, så då blev det så här :-)

Hoppas du fått många värmande uppskattande ord, för det är du och din film värd

All gott och all lycka till framåt!, och hoppas och önskar att framtiden ska innehålla vad du önskar :-)

(Vackert här i stockholm nu, även om vi haft kaallt länge, men det är vackert. Platsen man såg lite av där i din film i Spanien såg jättehärligt ut, och fick en ju dock att längta efter sol och sommar)

Var rädd om dig och all lycka till :-)

Annika

——————–

Asunto: Filmen Hemlighetn m.m

“Tyckte filmen var bra.”

———-

Hej Pontus!

Grymt imponerad av filmen. Jag är glad att jag är med.

Allt Gott!

Rikard W

————–

Ursäkta att jag kontaktar dig så här med det verkade enkelt.

Jag visste inte om din historia, givetvis, men såg nyss Hemligheten på SVT Play och blev tagen och rörd av berättelsen och imponerad av den skickligt gjorda filmen.

Bra att du gjorde den! :)

Tack!

Jenny

——————–

Asunto: long time……

Hej Pontus,

Fick en link till din film on Carl-Ivar.. Ville bara saga att den var gripande och valdigt fint gjord. Tog mig tillbaka till Goteborg och vara monopol stunder!

Jag ar 4 barns mamma och bor i London sen 22 ar tillbaka. Livet ar bra och jag ar lycklig..

Han var en stilig man din far… Ola dog forra aret och min pappa dog for 10 ar sen.. Sa nar det galler pappor sa ar det lite som det ar! Har engelsk keyboard, darfor skriver jag lite underligt! kram Rebecca

——————–

——————–

(sin asunto)

Hej, Pontus!

TACK för din fantastiskt fina film om din pappa! Oerhört vacker och berörande!

Hälsningar,

Johan

——————–

Re: Hej!

“Vilken bra dokumentärfilm kram Anna :).”

!‏

Brilliant film.

Slog av en slump över från programmet jag själv jobbar på och fastnade sedan.

P

——————–

Asunto: Hemligheten etc

Hej

Ville bara hälsa att jag såg din film nu igen och måste säga att jag gillade den mycket.

Vill också hälsa att jag skvallrade lite om dig på min blogg då vi faktiskt råkade göra skoltidning ihop en gång i tiden.

/Marcus

——————–

 

…få utrycka min beundran. Såg i kväll på SVT2, filmen du gjort om din pappa. Rörande och helt fantastiskt. Det kändes särskilt mycket i hjärtat efter som det nu är två år sedan min egen pappa gick bort och det fanns så mycket jag inte han prata med honom om.

Tack för att du delade med dig!

Mvh

/Kalle

 

I have just seen your film on SVT. I was really moved by the story about you and your relationship to your father. Somehow could not stop crying. I do not why. I’ve been living in Sweden too short time so I never knew who your father was…

Great documentary . You should be very proud of your film.

All the best!

———————

Tack‏

Hej!

Jag har just sett Hemligheten på SVT och måste bara få säga att det var en av de bästa dokumentärer jag någonsin sett. Oerhört gripande.

 

Allt gott!

Med vänlig hälsning

 

Thor-Björn Bergman

Filmare & producent

________________________________________

Hej!

Har just sett Hemligheten.

En otroligt bra film, som kan bli en klassiker. En gayklassiker. Mig tog den djupt, ty den påminde mig om ”gamla tider,” min egen ungdom. Hemlighållandet, skammen, rädslan att blir avslöjad.

(Däremot har jag faktiskt aldrig sett Hem till byn, men jag har egentligen levt utan TV ända fram tills jag blev pensionär)

Sen uppmärksammade den att även omgivningen runtomkring blir lidande av hemlighållandet på olika sätt.

Och detta att man själv tar på sig skulden för andras lidande – i själva verket är det ju samhällets fel att människor skadas och kanske går under i onödan.

Vilket ohyggligt korkad inställning man hade till en så trivial och harmlös egenskap som att kunna älska en person av samma kön!

Filmen visade också på en – tror jag – allmänmänsklig känsla:. Att något alltid förblir osagt, något blir alltid ouppklarat i ens förhållande till sina föräldrar.

Ja filmen ger mycket att tänka på.

Den spanska filmen var ju enormt bra, men den tog mig inte lika starkt – därför att allt hände för länge sen, långt borta, kanske – men den här slog rakt in i hjärtat.

Ni har gjort en fantastiskt bra film. Hälsa Pontus det.

Hej hej

——————————————–

Asunto: Hemligheten…

Har just sett din intressanta dokumentär. Och jag förbluffas över hur lika våra respektive uppväxt har varit! Jag har också en berömd far och en liknande uppväxt med konstnärer/musiker och skådisar på besök med mycket vinpimplande, skratt o bråk och hög musik om nätterna. Min far bor precis som din gjorde på södermalm, har också ådragit sig alkoholrelaterad epilepsi och numera även dement till viss del.

Du är som jag, jungfru, men jag är född 29 aug 1967.

Min mamma fyller år samma datum som din far gjorde 29 mars

Visst är det lite märkligt? Vi skulle nog ha mycket att prata om haha!

Tack för resan tillbaka till barndomen (på gott o ont iofs :-)

Varma hälsningar Lisa

—————————

Asunto: La Secreta

Jag hoppas att jag nu skriver till korrekt person.. ??

Jag såg alldeles nyss en fantastisk dokumentär på svensk TV om skådespelaren & fadern Carl-Ivar Nilsson.

Vilken gripande historia… jag blev alldeles tagen & rörd. Ärligt, naket, uppriktigt, känslomässigt skildrat… och suveräna klipp + montage!! vilket berikade skildringen. mycket imponerande.

Det är starkt av dig att genomföra och berätta historien om din fader. Jag kände inte alls till honom mer än att jag såklart kände igen hans ansikte.. från film eller tidning.

¡Gracias por la crónica de tu padre!

——————–

Asunto: hemligheten

Hej. Har nyss sett din film om din pappa, din uppväxt, var gripande och jättefin. Hem till byn såg jag inte förrän reprisen sändes, och tyckte din pappa var så charmig*l* det var något hos honom, som trots att han var “out of reach” , för “gammal” för mig, så fastnade han ändå*l* Tyckte han var jättecharmig, och de två, ett par som när man väl började kika på det, så var det svårt att inte kika vidare, ville veta hur det skulle gå, och hoppades på dem.

Kommer ihåg att jag blev så ledsen när jag läste att han gått bort, var ju alldeles för tidigt.

Var så fint tycker jag, din dröm om och med din pappa, samtalet, på slutet, och din film om din uppväxt, andras berättelse, och den stora hemligheten som han fick bära också. Så himla fint gjort av dig. Ögonen fylldes med tårar och jag fick en stor klump i magen, när du och din son på slutet tömde ut lite av din pappas aska, vackert.

Livet är förunderligt. Förlorade min pappa i somras, och allt det där som du säger att man vill fråga, berätta känna som det alltid finns sådana frågor kvar, oro. Jag fick ha min pappa här, både som pappa och i ålder rätt länge, man han kunde fått finnas här längre, om han löst sina knutar han bar på, vi försökte hjälpa honom,men han var kvar i något annat, sen förr.

Tack för en fin film och jag tror din pappa är väldigt glad i sin himmel och stolt över dig.

kram från mig

——————–

Anders te ha enviado un mensaje.

——————–

Asunto: Hemligheten

Hej.

Ville bara säga ett stort tack till dig, för din film om din far.

Ett gripande porträtt som gjorde mig djupt berörd.

Har växt upp med “Hem Till Byn” och Carl-Ivar var en av mina favoritskådisar i den serien, som jag klassar som det bästa som visats i svensk TV.

Vänliga hälsningar

Anders

——————–

Carina te ha enviado un mensaje.

——————–

Asunto: Tack!

Hej Pontus,

Det här gör man ju inte ofta – men jag ville bara skriva och tacka för din FANTASTISKA dokumentär på SVT. Jag blev så berörd och många av mina vänner också.

All lycka önskar jag dej i ditt fortsatta arbete.

Med vänliga hälsningar

——————–

——————–

Asunto: Tack..

…för en fantastisk dokumentär! Så stark, så sorglig, så ljus, så mörk, så härlig, så gripande, så hoppfull, så allt. Ett strålande jobb av dig & Martin.

Önskar dig lycka till med allt du tar dig för i framtiden.

Varm kram från mig

——————–

Såg filmen ikväll. Den kändes tragisk; finns beröringspunkter till mitt eget liv… Påminner en del om Kent Anderssons situation också faktiskt…

—————–

“Lika bra andra gången också!! Puss!”

———————

Sofia ha publicado en tu muro. Ha escrito lo siguiente:

“Tack för en helt grym filmupplevelse i går!

Shit va bra det va!

Kram!”

———-

Såg din fantastiska film om Calle igår och ville bara tala om att den

var helt fantastisk och hemsk på samma gång.

Ja, det var ett tag sedan My Fair Lady på Borgen, men du är dig lik.

Själv har jag väl växt till mig en smula under åren, men är nog

igenkänningsbar.

Spelar faktiskt själv revy på ön och träffar ofta på ganska många ur

den gamla ensemblen och har sporadisk kontakt med Desiree och Nettie t

ex.

Det skulle vara roligt att återknyta kontakten. Finns du på facebook t

ex så ät det ett enkelt sätt.

——————-

Hej!

Bra tips från dig att se dokumentären Hemligheten. Det var verkligen en

spännande och välgjord dokumentär. Barnen var först tveksamma till att bänka

sig vid tv:n. “Dokumentär, pappa?! Det är inte film!” sa Siri. “Varför ska

vi

se den?” undrade Agnes “och vad är en dokumentär förresten för nått?”

Jag förstår att du ville att vi skulle se den för att den handlade om Haga

och

att göteborgarna var de som formade den nya teatern, men det centrala var ju

historien om en papparelation. Tror att många behöver diskutera sina fäder,

de

där som alltid var abscondicus – beyond reality, i sin egen värld. Nu

handlade

det mest om pappans hemlighet, homosexualiteten. Det kantrade åt det hållet,

men blev ändå en intressant resa. För det gav ett perspektiv på den

kulturella

resa vi svenskar har gjort.

Sonen verkar ha upptäckt under tiden han gjorde dokumentären att det där med

homosexualiteten kanske inte borde ha varit det centrala. “Jag skäms idag

över

att jag skämdes då för hans homosexualitet”. Ja, så långt har det kommit att

från att ha varit en sjukdom på 70-talet att det har blivit accepterat,

åtminstone i medelklassen. Tänker på miljödebatten. Den startade också på

sextiotalet och idag har vi kommit längre än vad många näbbstövlade

förväntade

sig. Frågan är hur vi ser på sexualiteten och sexuell läggning i framtiden,

låt

säga om tjuga år. En hint om hur vi definierar sexuellt beteende/läggning

och

vad som är vad fick vi i DN den 22 december:

http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt-1.1017560

Efteråt grät Agnes. Hon tycket synd om alla barn till skilda föräldrar. Åsa

har varit i New York några dagar och kommer inte hem förrän på fredag. Hon

saknar henne. Agnes undrade hur alla barn med skilda föräldrar står ut med

att

bo en vecka hos vardera föräldrern.

/Patrik

——————–

Underbar dokumentär du har gjort. Såg den i går kväll och ska se den igen ikväll. Tragiskt livsöde…———————————-Sébastien te ha enviado un mensaje.

(sin asunto)

“Det här var svàrt att berätta, modigt, hoppas att du hittat frid i hjärtan din.”

——

Hej Martin och Pontus!

 

Tack för tipset om gårdagkvällens film – Hemligheten.

Vi såg och berördes starkt av berättelsen om Pontus

far och mor och de tragiska konsekvenserna av att leva med

det bigotta, reaktionära borgerliga samhället och dess sociala

förtryck, politiska värderingar, omänskliga lagar och påbud.

 

Vi har ju varit med ett tag och kan väl erinra oss det klimat

av intolerans, av förakt och utstötning som rådde, där

varje avvikande individ behandlades som paria och särskilt

homosexuella betraktades som fredlösa. Allt sådant som även

är ett markant inslag i fascismens ideologi och praktik.

 

Mycket har ändrats även inom ramen för det borgerliga samhället,

trots det motstånd som finns och som ständigt gror. Men – mycket

återstår ännu, innan kärlekens olika uttryck blir så självklara att

ingen reflekterar över skillnaderna. Månne det bara är under

socialismen som den visionen kan förverkligas fullt ut.

 

Kamratliga hälsningar!

Inger o Folke

—————————-

Josephine te ha enviado un mensaje.

Re: Hemligheten

“Hej, jag såg din film Hemligheten i tv i går. Fantastiskt fin. Josephine”

—————————-

Åsa ha publicado en tu muro. Ha escrito lo siguiente:

“Tack för fin dokumentär!”

————–

Hej!

Såg din dokumentär igår.

Blev väldigt gripen – vilket engagerade sätt du berättar historien på! Otroligt målande och väldigt fint.

Den gick rakt in i hjärtat!

Lycka till i framtiden med dina nya projekt!

-Annika

——————

Gratulerar till en bra film!‏

Hej,

Jag heter och gör också dokumentärer. Jag såg filmen HEMLIGHETEN på tv igår och vill bara gratulera till en fantastisk film! ALLT var så bra. Innehåll, känslan, musiken, blandningen av intervjuer, nu- och dåtid osv. var perfekt. Det är sällan man ser en så bra dokumentär. Jag hade spelat in den och såg den sent på kvällen och skulle egentligen gå och lägga mig men kunde inte sluta att titta! Jag talar nu om för alla mina vänner att de MÅSTE se den på någon av repriserna! Såg att Aftonbladet också hyllade den. Bra!

Lycka till med allt och ha det så bra!

Mvh

Marie

Stockholm

——————-

Peter te ha enviado un mensaje.

Asunto: Tack

“Tack, Pontus, för en fantastisk film om Carl-Ivar. Var tvungen att se den på SvtPlay efter att hört vänner och kollegor tala om den efter gårdagens sändning. Kände inte Carl-Ivar, men satt någon gång och drack med honom och så många andra på Wasahof när jag gick på scenskolan 83-86. Minns “bomben” när nyheten om hans homosexualitet släpptes. Träffade honom vid enstaka tillfällen under åren på jobb och på krogen/fester. Såg hur illa medfaren han blivit av spriten när vi jobbade i en anonym produktion något år innan han dog. Din film var en kärleksfull och förlåtande berättelse om en far som så många av oss kan känna igen oss i. Och det var därför otroligt rörande att se den kärlek som strålade från din son på skolgården när du kom tillbaka hem. Din film gjorde ett stort intryck. Tack. //Peter (tvåbarnsfar och nykter alkoholist i ett år den 16/1)”

Para r

——————-

Olof te ha enviado un mensaje.

Asunto: Filmen Hemligheten

“Tack för din väldigt ömsinta film om Carl-Ivar. Det är lätt att minnas hans skeva skratt och flyktiga blick. Vi kände varandra från Riksteatern där vi 1968 arbetade med August, August, August. Genom åren har vi stött på varandra som hastigast och skrattande samtalat om livets små meningslösa stunder. Även om hans mörker fick synliga uttryck var Carl-Ivar, som alla goda människor, född i Zesuan.”

Jag älskar bra tv-dokumentärer av precis den här typen: http://svtplay.se/v/1832251/dokumentarfilm/hemligheten

Denna höll mig vaken inatt, ovanlig och fin ton RT

Thank God 4 svtplay: http://j.mp/7Z1TSs

  •  

    sturebergwall

    • Name Sture Bergwall

    TV-filmen igår var lika mycket en film om Carl-Ivar Nilssons son Pontus

     

    sturebergwall

    • Name Sture Bergwall

    Under rastgårdspromenaden (-18) bar jag tankar på TV-filmen igår om Carl-Ivar Nilsson.Den var stark o gripande. SE DEN: http://korta.nu/3f19

     

    tildedrinkstea

    • Name Tilde Mattsson

    Jag älskar när festivalfilmer hamnar på SVTplay, som Hemligheten av Pontus Hjortén, mycket sevärd

     

    johanhilton

    • Influential
    • Name Johan Hilton
    • Location Stockholm
    • Bio Biträdande kulturchef på Expressen

    Fan, vad fin Hemligheten är. Se den

     

    dreadnallen

    • Name Christofer Laurin
    • Location Stockholm, Sweden
    • Bio Internetberoende communityfreak. Projektledare för Resdagboken.se

    Tänker fortfarande på dokumentären”Hemligheten”,om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson.Se reprisen!Eller http://svtplay.se/v/1832251/hemligheten

     

    grupp185

    • Name AKA Milva och Jo
    • Location Stockholm
    • Bio Grupp185 gör film. Våra filmer finns att se på våran hemsida.

    Har du tid över? Se dokumentär om manlig skådespelare med en hemlighet: http://svtplay.se/v/1832251/hemligheten

     

    iahmiah

    • Name Maria Maruska

    Somliga prövar ödet värre än andra

     

    peterkarlsson75

    • Name Peter Karlsson
    • Location Hägerstensåsen
    • Bio Studerar projektledning inom media/reklam/pr.

    Välgjord och gripande dokumentär om en hemlighet

    @JohanHilton Thank God 4 svtplay: http://j.mp/7Z1TSs

    Hemligheten – The secret//Cilla

    11 januari 2010, kl 00:04

    Skrivet av sthlmcilla

    Anmäl ! 

    Kvällens dokumentär på SVT2 handlade om en son som på ett underbart sätt illustrerade och berättade om sitt och sin pappas liv. De var på ett varmt och kärleksfullt sätt som han talade om sin pappas både för och nackdelar. Han berättade om sitt eget ganska komplicerade förhållande med fadern…..att det fanns knutar som de tyvärr aldrig lyckades lösa innan pappan så tragiskt dog i en  lägenhetsbrand på Söder i Stockholm 2004.

    Fadern var “Hem till byn” skådespelaren Carl-Ivar Nilsson alias ”Willy Strid” och det var han som tyckte sig tvungen att leva med den stora hemligheten av att vara homosexuell. Det var nog en enorm börda att under 60-70 talets Sverige och kanske framför allt i den svenska teatervärld  att leva med denna hemlighet. Man kan tro att teatervärlden vore mer open minded men……. som Rikard Wolff erkände i programmet…….att så är det absolut inte…..utan nästan tvärtom.

    Sonen….. regissören Pontus Hjortén…… berättar på ett vackert och självutlämnande sätt om faderns liv och om sina egna känslor, sina tvivel och ilskor under sin uppväxt. Han skämdes något otroligt över att ha en homosexuell pappa och var livrädd att kompisarna och skolkamraterna skulle få reda på deras stora hemlighet. Numera….som han uttryckte det i programmet…..så är homosexualitet så accepterat att jag skäms för att jag skämdes.

    I programmet medverkar många av hans teatervänner såsom Lars Green, Tomas Ponten, Tomas von Brömssen, Ingvar Hirdwall och Rickard Wolff.  Även hans första stora kärlek Lis Nilheim och hans ”Hem till byn” fru Christina Stenius medverkade. Alla berättade de om hans värme och omtänksamhet och om hur spriten sen förstörde honom……att spriten gjorde så att de inte kunde spela in på morgnarna för då var han alldeles skakis, han fick epileptiska anfall och om hur lätt han irriterades.

    Sonen fick faderns dödsbesked när han var i Pamplona på ”Fiesta de Torros” men var inte med när pappans aska ströddes i havet pga  att han var osams med pappans pojkvän. Nu var osämjan över och i programmet fick Pontus en liten, väldigt fin flaska med Carl-Ivar Nilssons aska som pojkvännen sparat bara för honom..vilket jag tyckte var oerhört kärleksfullt och gripande.

    Programmet avslutade på ett mycket fint sätt……Pontus gick tillsammans med sin son  ner till havet……i Spanien där de bor…….och strödde askan av fadern/farfarden i havets vågor.

    Ja som sagt ett gripande program om en sons kärlek till sin far trots ett komplicerat förhållande och det berättades och filmades på ett mycket varmt och kärleksfullt sätt.

    Jag kan varmt rekommendera Er att se reprisen om Ni inte såg det idag eller titta på den på youtube som jag lagt ut här nedanför bilderna.

    Vi såg också söndagens dokumentär. Mycket bra och sevärd.

    Jag gillade han när han var Villy i hem till byn, en riktig tuffing men det var han allt annat än i verkligheten visade det sig i det här programet utan här vittnades det om att han var en väldigt mjuk och ödmjuk männska.

    Tragiskt att han och så många andra inte kan få vara dem personer dem är.

    Riktigt bra blogg.

    Var en mycket varm dokumentär! …Visst var det tufft för som som var homosexulla på 70-80 talet, i mångt o mycket fortfarande är jag rädd! Jag har en gammal barndomsvän som är homo, kom inte” fram” förrän långt upp i vuxen ålder, då han “plötsligt” förlovade sig hemligt med en kille som då, var en lovande artist på G. Han hade bland annat ett par riktiga hits på svensktoppen! Han “klev” av sin karriär p.g.a, “rädslan”, tyvärr! Men dom båda lever fortfarande tillsammans, ett riktigt “strävsamt” gammalt par! Men än idag kan jag sörja över att han inte “vågade” stanna kvar i rampljuset, han hade/har en underbar röst, liksom utstrålning!

    Kram/ gumman

     

    Jag har nyss sett Hemligheten, en mycket stark och gripande dokumentär om Carl-Ivar Nilsson. Sonen Pontus Hjortén har gjort ett kärleksfullt och naket porträtt om sin far, och det liv han i stora delar tvingades leva i hemlighet.

    HEMLIGHETEN Se “Hemligheten” ikväll på SVT…

    Lorres musikhörna  /  Bengt Lorentzon (Lorre)

    20.00! En gripande dokumentär av Pontus Hjortén och Martin Jönsson om Hjorténs far, skådespelaren Carl-Ivar Nilsson, känd från bl.a. hundratals avsnitt av “Hem till byn” i SVT, död i en lägenhetsbrand på Söder i Stockholm 2004.

    Publicerad 11 januari 2010 kl. 00:00

    Uppdaterad 11 januari 2010 kl. 06:36

    Vilken nerv i “Hemligheten” !

    SETT PÅ TV

    Två år har gått sen vi senast träffade gänget från gruppboendet i Köping.

    Ett fantastiskt möte på många sätt och en öppning mot ett liv många av oss inte vet mycket om. Avsnitten jag sett tidigare har varit varma och bitvis vansinnigt roliga. Och alltid skrattade man m e d, aldrig å t. Så är det nu också.

    Nu är ”I en annan del av Köping” tillbaka i TV4 för tredje gången. Igår sammanfattade Linda Hammar först tiden som gått som ganska bra. Men så berättade hon om depressionen hon fick när brodern Filip gifte sig och att hon efteråt började fundera över sitt eget liv och framtiden. Det gav mycket att tänka på.

    Men mest förväntansfull var jag inför ”Hemligheten” i SVT2, en dokumentär om skådespelaren Carl-Ivar Nilssons liv av sonen Pontus Hjortén. Jag minns Carl-Ivar Nilsson från många roller, en duktig och speciell skådespelare. Så nyfikenheten var stor: vad är det här?
    Och det var!
    Sonen berättar om faderns liv och om en relation som inte alltid var bra. Mot slutet, i en dröm, ringer pappan (död sedan fem år i en brand) och han kan då berätta att han inte längre skäms för honom och att han berättat allt om honom i filmen. En befrielse.
    Det är en sån nerv rakt igenom och så skickligt gjort, det är gripande och känns så heltäckande att jag är alldeles slut när den täta timmen är över.

    Här finns hela skådespelarbanan, åren på Folkteatern i Göteborg, många av tv-rollerna, Willy Strid i ”Hem till byn” förstås, vännerna. Traumat från barndomen när Car-Ivar Nilsson lillebror drunknande när han lämnat honom ensam på bryggan. Förklaringen till varför föräldrarna en gång skickade honom till en professor i psykiatri. Först på sitt 50-årskalas berättade Carl-Ivar Nilsson om sina tre ”honungsburkar” i livet , först då förstod alla att han var homosexuell.

    Det finns faktiskt bara ett råd att ge till den som missat: se reprisen i SVT1 imorgon eller någon av de andra tre repriserna!

    Lisbeth Schön

    Kommentar

    11 JANUARI 2010

    HEMLIGHETEN

    Se Hemligheten, Carl-Pontus Hjorténs och Martin Jönssons hjärtskärande dokumentär om Hjorténs pappa, skådespelaren Carl-Ivar Nilsson, här. Filmen talar för sig själv men läs även Johans fina text om samma dokumentär här.

    POSTAT AV JON AT 22:46

    Måndagen den 11 januari 2010

    Hem till byn

    Igår kväll såg vi en dokumentärfilm på TV2, Jan och jag. Jan hade tidigare på kvällen

    sett ett naturprogram om en björnhona i Rapadalen och vägrat att äta den middag jag

    hade lagat åt honom – för revbenspjällen såg inte ut som vanligt, utan kom från det

    ekologiska slakteriet på Orust.

    Dokumentärfilmen handlade om skådespelaren Carl-Ivar Nilsson och var gjord av hans

    son tillsammans med några dokumentärfilmare.

    Filmen är så bra att jag föreslog Jan att vi direkt – genast – skulle se om den på nätet.

    Filmen hade beskrivits i korthet i söndagstidningarna så jag var förberedd, men jag kunde

    ändå ine tro att någon så bra beskrivning av Sverige, av en fyrtioårig man och av mig

    själv skulle kunna göras. Och dessutom visas i svensk television!

    Filmen började med en kort beskrivnng av faderns – Carl-Ivar Nilssons – uppväxt i en förort

    i Stockholm. När han var tio år inträffade hans livs urscen.. Hans några år yngre bror

    drunknade i en sjö inte långt från lägenheten, som hans familj bodde i, när de båda var

    ute och fiskade. Nilsson ansågs ha haft ansvar för brodern under fiskafänget och fick ta

    skulden på sig under resten av livet.

    Det finn

    etc.., låÅÅÅÅÅng text